Soul food?
Någon sa en gång till mig att poesi är en drog bara man lär sig uppskatta den. Till en början så fattade jag inte det
men desto fler poeter av min tid jag lyssnar så växer min egen förståelse
och självklart så förundras jag över en individs egna tankar om kärlek, värld, land, känslor och komedi.
Poesi men även annat skrivande så som texter, dagböcker och även målning som är en text i sig själv är oftast det som håller våra huvuden på skafft, många gånger kan det vara just det som söver ner allt onödigt som vi tänker på.
Det kanske är ett sätt att bli ett med sin själ?
Djupet av din egen kreativitet kanske är din räddning...
Liza Garza.
Kommentarer
Trackback
